Skriven av:
den 24 oktober 2010 08:45 

För svenska föräldrar blir det en uppsjö av olika råd och rön vad gäller barnens mat. Det ska vara järnberikat, man ska börja med speciella barnmatsburkar som introduktion, välling, man måste se till att ge barnen AD-vitaminer.All information stressar föräldrarna och indirekt överförs detta på barnen vilket kan leda till strider av olika grader vid matbordet. Dessutom matas barn ofta med olika juicer/saft/kex mellan måltiderna vilket medför att barnen egentligen inte är riktigt hungriga när väl maten serveras.

Vi har aldrig köpt speciell barnmat iform av barnmatsburkar. Vår son har från första början ätit det vi har ätit. Vi har tuggat en bit av vår egen föda och sen stoppat in i Leos mun. I början visade han sällan aktivt intresse för vad vi åt, men vi stoppade ändå in saker i hans mun som han glatt smakade på. Det var även saker som BVC/livsmedelsverket inte rekommenderar så som skaldjur, nötter och starka kryddor.

Uttrycket att man ska låta barnet styra tycker jag är fel. Det är jag som är hans mamma och det är jag som ska se till att han får mat. Kniper ungen igen munnen eller spottar ut är det en annan sak, men jag förutsätter att mitt barn vill ha den mat jag själv äter och lägger helt enkelt inte så stor vikt vad han vill eller inte vill. Jag tror att genom en sådan inställning ger man barnet helt enkelt inte tillfälle att ifrågasätta intag av mat. Detta har sedan fortsatt när han blivit äldre. Vi äter den mat som serveras. Den som lagar maten bestämmer även vad som serveras.

Vi har även inga problem med min äldre tonåring. Vi har aldrig kommenterat barnens intag av mat utan de får äta det de själva väljer utifrån vad som finns på bordet. Ofta har vi dock delat upp maten i olika skålar så att var och en kan blanda det man tycker om på sin egen tallrik. Barnen har fått en egen tallrik och bestick och sedan har vi inte brytt oss så mycket. Om barnet väljer bara sås eller bara kött så är det OK.

Jag tycker det är viktigt att servera så många olika rätter som möjligt under småbarnsåldern. Genom att begränsa till pasta/korv/malet kött begränsar man också vanan till olika smaker senare i livet. Småbarn som fått likartad mat under sitt första levnadsår blir också mer kräsen och kan även få ätstörningar som vuxen. Barnmatsburkar smakar rätt lika varesig det är kalops, fisk eller grönsaker. Jag tycker att man ska undvika våra färdiglagade barnmatsburkar eller åtminstone begränsa intaget rejält.

Speciella barnmats menyer på restauranger ratar jag. Försök erbjud ditt barn en mindre portion av det som finns på den vanliga menyn istället. Genom att alltid servera hamburgare, köttbullar eller korv även när man äter ute, bidrar starkt till en mindre tolerans för olika smaker hos barnet.

Många föräldrar har svårt att få i barnen grönsaker. Det första man bör göra för att barn ska äta grönsaker är förstås att servera grönsaker. Grönsakerna ska vara av högkvalitet och helst ej halvfabrikat så som alla dessa påsar med frysta blandningar. För handen på hjärtat: Hur gott är det med grönsakswok från Findus? De flesta barn gillar råa grönsaker. Hacka upp eller gör stavar av tex morötter, kålrot, paprika mm. Annars kan man koka, finhacka eller mixxa ner i övriga maten i tex sås. Då får man dessutom en mustig och tjock sås på köpet och barnen märker inte att de äter själva grönsakerna men vänjer sig vid smaken.

Generellt är barn runt två år är ofta mycket negativa till nya maträtter, vilket beror på att reaktionen har ett överlevnadsvärde under evolutionen. Det alltså inte föräIderns fel att barnet börjar bli skeptisk mot saker som inte ser bekant ut. Under människans normadliv utvecklades denna överlevnadsinstinkt. I takt med ökad rörlighet och frihet är det viktigt att barnet inte stoppar i sig allt som ser lockande ut, då det kan vara ohälsosamt eller giftigt.

Barn som inte är vana vid massa olika rätter kräver oftast många upprepade presentationer för att de ska acceptera ny mat. Man kan lugnt räkna med tio till fjorton presentationer innan barnet har lärt sig tycka om en ny maträtt.

Föräldrar har även en viss tendens att lägga värderingar i olika maträtter. Mat som de tycker är nyttig blir betraktat som "måsten" och onyttig mat som belöning. "Om du äter upp fisken får du glass". Detta ger en indikation att onyttig mat är mer positivt laddad än nyttig och kan vara en förklaring till varför många barn föredrar onyttig mat.

På Kiriwina hade barnen sällan något utbrott kring "matbordet". Skulle det ändå ske, tog föräldern helt enkelt och lyfte bort barnet en bit bort och stod med det samtidigt som fokus helt var på matbordet och resten av de ätande. Barnet fick inga bannor, men bortlyftandet tillsammans med att föräldern fortsatte med matsituationen gjorde att barnet fick en indikation på att dess beteende inte var önskvärt och rätt. Barnets inbyggda lust att vara socialiserat tog snabbt död på eventuella utbrott. När barnet lugnat sig gick förälder och barn tillbaka till matplatsen och fortsatte som förut.

I vår värld tror jag det är viktigt att man inte lyfter bort barnet till ett annat rum och sen lämnar det. Barnet ska ha ha fri syn till matbordet och de övriga. Det man vill förmedla är att beteendet inte är acceptabelt, inte att barnet skulle vara det. I de fall barnet är mycket upprörd kanske det krävs att föräldern sätter sig ner i barnets nivå och lugnar det såpass att den kan lugna sig själv. Det behövs inga kommentarer utan genom kroppsspråk och handling (bortlyftandet från bordet) visar tydligt att dess beteende inte är önskvärt.

Trackback Skriv ut

Taggar: Matproblem

Kategorier: Kost

Blogs Naturligt Föräldraskap

Ditt namn:
Din e-post:
	(Optional) E-post behövs endast om du vill visa Gravatar.
Din webbsida:
Titel:
Kommentar:
Säkerhetskod Skriv in koden som syns i boxen ovan
Lägg till kommentar   Avbryt